nattviolen

...kan vara något härligt, att lyckas med något som man kämpat med länge - som när bokstäverna bildar ord, ord bildar mening och man får ihop meningarna till en text. Läsakten, som växer fram och blir en del av ögat som rusar fram över sidorna utan en tanke på vad som händer. Prestation kan vara fullt av krav inför sig själv och andra, measuring, vi mäter oss och jämför, vill vara duktiga och lyckade. Kroppen stelnar i en sne båge, pennan fastnar, krampar, det blir inte mer, själviakttagelsens skugga är alltför stark. Prestationen kväver, pressar samman lungorna så att luften varken kommer ut eller in. Men så rinner tårarna över, någon bjuder på ett leende och allt lossnar. Pennan träffar ett papper och orden rinner ut, svarta tecken bildar ord, bildar mening och en text växer fram - skrivakten tar fart och där på det vita strosar tankarna omkring, kastas om, redigeras och förändras.