nattviolen

äntligen sommar, äntligen ledigt, äntligen torpet
tillbaka i utsikten och landskapet
som får stressen att rinna av och tankarna att landa
lugn,
här finns också att göra
men i mitt tempo
utan klocka, utan tider att passa

jag längtar efter min egen tystnad
jag längtar efter en förmåga att lyssna
jag längtar efter ett rum utan skval och skvaller

ett rum utan galler
ett rum med öppna fönster

jag längtar

du är lika sårbar som jag
du är lika stark som jag
du är lika rädd, modig, ledsen, glad som jag

i den stund som jag säger förlåt mjuknar dina drag
omfamningen värmer

vi har gått från de hårda orden, den vassa tungan
vi har gått till det runda bordet, det varma ögat

jag är lika sårbar som du
jag är lika stark som du
jag är rädd, modig, ledsen, glad som du

Så är det åter juni månad och koltrasten har nu förgyllt med sin sång i många veckor. Det är söndag och det är brytningstid, tempot förändras, vi går från plikt till lust och från grått till grönt. Förstår ni mig? Kanske inte. Jag tänker att vi går från fasta tider och inrutad vardag till ledighet och tid att bara vara. Vi har en lång sommar som just börjat, och jag planerar allt som ska göras under ledigheten, men hejdar mig och vet att sommaren blir vad den bli, dvs den blir det som jag behöver om jag släpper alla planer och flyter ett tag, släpper kontrollen. Men så tänker jag att det vore ändå mysigt att hinna med: ett besök på Mårbacka, ett teaterbesök i Berättarladan och Västanå teaters uppsättning av En Midsommarnattsdröm, ett beök på Rackstadmuséet, ett besök på Heidruns bok och bildcafé, ett besök på Lars Lerin museet i Munkfors, Laxholmen, ett besök på The Alma Löv museum i Östra Ämtervik... Och så alla vänner som vore så roligt om de kom förbi torpet och stannade över, och så alla dagar jag vill ha vid Rottnen med barnen och mannen och bara bada och bara vara, och så måla om i något rum och renovera det där skåpet som jag vill göra om till en bokhylla, och så böckerna som jag vill läsa, och så alla nya maträtter som jag vill laga och baka med barnen... Surdegsbröd, och så passa på en massa andra saker som jag aldrig hinner annars. Ja, kanske blir en del av allt detta av eller kanske inte, vilket lyxproblem - möjligheterna är så många, det kunde vara tvärtom, det kunde vara så att jag aldrig fick uppleva att gå från grått till grönt, att jag ständigt levde i en grå vardag som handlar om att fixa det basala. Så lyckligt lottad. Så tacksam. Och förväntansfull!

Nu spelar världens kalla vind i parlamentens demokrati

Och väntar på vår reaktion kring Bryssels stängda dörr

Förlåt ett språk av hårdhet här, en sång om världens makt

Den vill visa oss hur reaktion kan läka jordens kraft

 

En sång till dig, vårt barn, när jorden väntar på aktion

Världens länder bråkar allt mera och slits sönder av fattigdom

Hur kan vi vända misären här och se en ljusningens invasion,

vi behöver friska ögon, för att rädda jorden från ålderdom

 

Härlig, härlig kan vår värld bli, det är målet för oss

Visan vill berätta en saga om en demokrati som får riktigt liv

Där svält och krig är en otäck dröm, och vi lever i harmoni

Där vi knäböjer för omtanken, och ger varandra tid

 

Kom ut, när världen visar oss sin nöd i denna stund

Se, vad som måste göras och låt din handling färdas fram

Varje dag ska visan sjunga om en demokrati som får riktigt liv.

Vi sjunger den för att läka våran kraft, härlig, härlig kan vår värld bli.