nattviolen

Vad var hon

ett litet barn med gamla minnen

kanske en sol.

Hon plockade inte svamp

hon plockade ord

la dem på rad och

lyssnade

hon satte punkt

tog en paus och

började om

Under vingarna låg

orden på rad

ljuset mattades

när livets egenhet

lät sig skrivas

med svarta tecken

i diktens rum

rörde hon sig

såg en egen

Hon bodde på lånad tid

intill den pumpande, kämpande floden

men i dina ögon fanns inget slut,

i din hand bodde ålderdomen,

på läppar lekte

skrattet

en plats

där flyttade hon in

Om du hade vetat

vad som fanns innanför muren

skulle du förseglat porten

kraftigare

rädd att falla

förlorade hon dig

liten i tilliten

Vinden smet in genom dörren

skvallrade om avsked

Jag gungar med barnen, leker jämställdhet
men du vet
att det inte är sant
jag kommer också bli tant
ligga samhället till last
och knapra piller
för att slippa griller
inte ska du fundera
nej, sluta tänka mera
börja shoppa lilla gumman
då slår Reinfeldt på bingotrumman.

Alla vi som är tysta
tänk om vi skulle skrika och knysta
stopp, det går inte längre nu
våra barn blir som vuxna före sju
års ålder,
de kan redan ordet konkurrera
när de sliter i sin trolldegslera.

Barnen slutar leka, börjar banta
springer till affären för att panta
tjänar lite egna pengar före fyra
kan köpa tusen prylar dyra
ja, de små liven är konsumenter
mödrarna blir psykologklienter
pressas mellan samhällsidealen
men plockar ner patriarkatet från piedestalen.