nattviolen

För många år sedan läste jag allt som Anne-Charlotte Leffler skrivit. Och jag läste allt jag kunde hitta om henne också. Då fascinerades jag av hennes korta men innehållsrika liv, och jag fäste mig särskilt vid hennes roman En sommarsaga som jag också skrev min D-uppsats i litteraturvetenskap om. Under den tiden som jag arbetade med hennes roman, läste den och analyserade, läste om mottagandet av den och om henns reaktioner på mottagandet blev hon en i mina ögon viktigare och viktigare personlighet i vårt kulturarv än jag ens anat när jag började studera hennes liv och verk. Och nu har många år gått sedan jag var D-student i litteraturvetenskap, men jag har återvänt till Anne-Charlotte Leffler och läser just nu hennes självbiografi som bygger på hennes dagböcker och brev. Det är en läsning som flyttar mig till Stockholm, Sverige och Europa i slutet på 1800-talet. Men det som fångar mig mest är att man via breven får följa hennes mognad och utveckling som människa och författare. När Leffler närmade sig 40 reste hon till Italien, sin man lämnade hon i Sverige, och där i Italien skriver hon artiklar om sina resor. Hon blir borta längre än hon tänkt sig, hennes noveller översätts till Italienska. Leffler har tidigare gjort resor i Europa till både England och Tyskland, hon talade många språk och flera av hennes verk översattes till engelska och tyska. Hon var en "kändis" i europa, i England blev hon hembjuden till Jenny Lind och Ibsen sökte ivrigt upp henne för att föra samtal om skrivandet.