nattviolen

Den franska filmen Det regnar alltid i Provence går just nu på bio, och jag har sett den! Jubel, härligt att gå på bio och det här är en film som får mig att släppa taget om min vardag för att lugnt tillbakalutad vara åskådare. Det är karaktärerna, egna och tilltufsade som gör den här filmen. Under tio dagar får man följa några vardagsmänniskors liv, och det är en film som är berättad och filmad i det lilla och nära perspektivet. Det stora politiska livet är marginaliserat, det är inte det som är viktigt här utan istället relationerna och inte minst vädret. Det är en film om varandet, och i det lyckas den gestalta ett långsamt skeende - så som livet är; lite segt, fullt av drömmar och visioner, som kan bli verklighet men som kanske inte blir så storslagna som man hade tänkt sig. Likt posein rör den sig inte framåt och inte bakåt, den är just i den stund som visas just då, ett tillstånd.