nattviolen

Gilda satt på en köksstol och tittade ut, från fönstret kunde hon se grannhusets uteplats och där hängde ett fågelbord i en stor buske. Snön hade kommit. Busken var stor och vit. På fågelbordet satt en domherre och lät sig väl smaka av solrosfrön och annat gott. Gilda lät blicken stanna vid domherren, hon tänkte på hur liten hennes värld hade blivit. Allt som faktiskt hindrade henne. Hon hade slutat prata hemma, det var inget aktivt beslut utan det hade bara blivit så , och det var heller aldrig någon som frågade hur hennes dag hade varit. Hon hade vant sig vid tillsägelser och klagomål, hon märkte inte att hon hade en spänning i magen, inte förrän nu.
Domherren lämnade fågelbordet, och Gilda svepte den sista kaffeklunken och reste på sig. Hon gick in i sitt rum och packade en väska.