nattviolen

nog är det konstigt att orden trillar ut genom munnen och låter sig uppfattas av någon annan, ibland till glädje och ibland till irritation, ja nog kan orden säga mycket som kan bli bra och inte så bra, orden kan få oss närmare varandra och skapa avstånd, skrivna ord stannar kvar men också det sagda kan ringa länge i öronen, orden hjälper mig att förstå när begriplighet är det som tröstar, orden hjälper mig att förbli novis när det är det som tröstar, orden lägger sig på tungan och vilar ibland, klibbar ibland fast och kommer ut i fel ordning med fel tonfall, når inte fram, andra gånger blir det flow, flöde, som ett rinnande vatten, orden ligger nära hjärtat i en liten ask som jag kan öppna och stänga men den går alltid att fylla på, där finns oändligt med utrymme, som rymden, ett rum