nattviolen

Det är något med mars. Jag blir så trött. Vårtrött, nu när vi kommit förbi den 20:e. Brytningstid, ljusare morgon som väcker mig tidigare och jag vill gå upp. Ljusare kvällar som håller barnen vakna längre. Så, utmattad somnar jag i deras sängar, oförmögen att hålla verkligheten stilla. Istället sover jag en stund, vaknar till och tar mig till badrummet och undrar om detta tillstånd mellan vaken och sovande någonsin ska bli något annat; mer vaket eller mer sovande. Och så en nysning ovanpå det.