nattviolen

Kanske var det ett snötäcke som skavde
och förvandlade sötma till skrik
Kanske var det småsten som skavde
och förvandlade sötma till skrik

Människan har vaggats i oändlighet
blivit lugnad av tro och hopp
Nu står vi inför katastrofens rand
det hjälper inte att vi håller hand
Hela jorden kommer att gå under
människan har gjort ännu en blunder
låtit profiten styra livet
vi går från ljus till mörker här och nu
vi kommer inte hinna räkna till sju(tusen år)

Kanske var det ett snötäcke som skavde
och förvandlade sötma till skrik
Kanske var det småsten som skavde
och förvandlade sötma till skrik

Jag har en ljusgata på mitt bord
men det är ur mörkret jag får ord
för att beskriva och berätta en saga
som inte bara ger mig tröst
nej, jag hoppas att katastrofen bleknar
att vi alla kan hitta kraften
att förändra det som blivit fel

Kanske var det ett snötäcke som skavde
och förvandlade sötma till skrik
Kanske var det småsten som skavde
och förvandlade sötma till skrik

Det var en gång en civilisation
som var på väg mot slutet
då kom ett moln
ställde sig i vägen
otåligheten visste inga gränser
då stod flygplanen kvar på marken
vägrade att lyfta
Kreativiteten visste inga gränser
civilisationen klev ut ur mörkret
ljusgatan på mitt bord blev bredare

Kanske var det ett snötäcke som skavde
och förvandlade sötma till skrik
Kanske var det småsten som skavde
och förvandlade sötma till skrik