Vardagens lugna vatten
hemma
lite för korta
med blomsterbårder längst ner på byxbenen
på fötterna träskor
som klapprar mot asfalten
slår i fotknölarna så att sårskorpan brister
vårvinden smeker kinderna
koltrasten sjunger
dagsljuset kryper undan långsamt
hon går mellan betonghusen
ensam
men med huvudet fullt
en gång ska hon resa sig
bli lång
men med en stämma av glas
blygheten är en mur
vara kvar i dialogen med dig
därför svarar jag
som att kasta ut en krok
fånga dig
så som du fångar mig
med din blick, med dina ord,
med dina förväntningar på vad jag kan
vara
mitt ordflöde tar ny fart
som om jag kan frysa våra ögonblick tillsammans
skriva ner dem här och få vara kvar i känslan
länge,
flera timmar, hela dagen
min blyghet har inga gränser
den är en mur som stänger igen alla vägar in till mig
förälskelsens tunga är blommig
rosorna hoppar ur munnen
kinderna blossar
blicken väjer undan, sänker sig
för detta får inte synas
vad kan hända då
vem kan se
hur överlever jag
min kropp talar och jag tystar den med arbete
bygger upp en låtsasvärld
där vi möts, blommar ut
falnar långsamt
möter dig på nytt
och är öppen
som en fågel
som en fågel flyger du ut i trädgården
som en fågel skuttar du runt i trädgården
vi går tillsammans
vi går tillsammans
över gräset ner till bäcken
över gräset ner till bäcken
leker tafatt med fjärlien
leker tafatt med fjärilen
så skönt att vara ute länge, kroppen fyller på med ny energi och jag känner att kraften i stegen ökar
mitt i grönskan
så fort regnet slutade gick vi ut och spanade in vår skogsväg, sly behöver röjas så att lastbilen som ska borra brunn kommer in, tänk att byggprojekt alltid är förenat med sådant man inte alls kunde ana innan projektet drog igång
fortsatte promenaden på grusvägen bort till hagen där fåren låg och tuggade, studerade dem en stund men gick sedan vidare till sjön, på badplatsen var det tomt idag, vem vill bada i småregn, gick en vända runt badplatsen och styrde sedan kosan hemåt igen, uppförsbacken gjorde mig varm och jag ökade takten
uppvärmd och redo tog jag mig an kampen mot det höga gräset med diverse maskiner, äntligen! lupinerna har tagit över hela tomten och växer i massor på vår tomt, jag älskar dem men när de invaderar gräsmattan är de inte lika roliga, men nu är alltså de flesta borta
varm och glad tog jag mig en japanska dusch i bäcken, skön avslutning på en aktiv dag, nu väntar middag!
vad ska jag göra med det gröna gräset?
som ligger nyklippt och doftande i trädgården
vad ska jag göra med det böljande sädesfältet
som står moget och stolt
vad ska jag göra med den utsträkta utsikten
som finns utanför mitt sovrumsfönster
vad ska jag göra med det friska vattnet i bäcken
som flyter förbi i min trädgård
jag går ut i gräset, låter tårna spreta och fånga ett strå eller två
jag drar med handen längs sädesfältet och fångar ett ax eller två
jag blickar ut från mitt sovrumsfönster och memorerar utsikten
jag kliver ner i bäcken och fångar in en skopa vatten eller två
som får skölja över mitt huvud och mina axlar
jag vaknar till
är här, där jag alltid är
tillbaka i utsikten och landskapet
som får stressen att rinna av och tankarna att landa
lugn,
här finns också att göra
men i mitt tempo
utan klocka, utan tider att passa
längtan efter tystnad
jag längtar efter en förmåga att lyssna
jag längtar efter ett rum utan skval och skvaller
ett rum utan galler
ett rum med öppna fönster
jag längtar
jag bestämmer mig för att
du är lika stark som jag
du är lika rädd, modig, ledsen, glad som jag
i den stund som jag säger förlåt mjuknar dina drag
omfamningen värmer
vi har gått från de hårda orden, den vassa tungan
vi har gått till det runda bordet, det varma ögat
jag är lika sårbar som du
jag är lika stark som du
jag är rädd, modig, ledsen, glad som du
söndag 6 juni
Till vår värld
Nu spelar världens kalla vind i parlamentens demokrati
Och väntar på vår reaktion kring Bryssels stängda dörr
Förlåt ett språk av hårdhet här, en sång om världens makt
Den vill visa oss hur reaktion kan läka jordens kraft
En sång till dig, vårt barn, när jorden väntar på aktion
Världens länder bråkar allt mera och slits sönder av fattigdom
Hur kan vi vända misären här och se en ljusningens invasion,
vi behöver friska ögon, för att rädda jorden från ålderdom
Härlig, härlig kan vår värld bli, det är målet för oss
Visan vill berätta en saga om en demokrati som får riktigt liv
Där svält och krig är en otäck dröm, och vi lever i harmoni
Där vi knäböjer för omtanken, och ger varandra tid
Kom ut, när världen visar oss sin nöd i denna stund
Se, vad som måste göras och låt din handling färdas fram
Varje dag ska visan sjunga om en demokrati som får riktigt liv.
Vi sjunger den för att läka våran kraft, härlig, härlig kan vår värld bli.
jag gör en del försök
sötma till skrik
och förvandlade sötma till skrik
Kanske var det småsten som skavde
och förvandlade sötma till skrik
Människan har vaggats i oändlighet
blivit lugnad av tro och hopp
Nu står vi inför katastrofens rand
det hjälper inte att vi håller hand
Hela jorden kommer att gå under
människan har gjort ännu en blunder
låtit profiten styra livet
vi går från ljus till mörker här och nu
vi kommer inte hinna räkna till sju(tusen år)
Kanske var det ett snötäcke som skavde
och förvandlade sötma till skrik
Kanske var det småsten som skavde
och förvandlade sötma till skrik
Jag har en ljusgata på mitt bord
men det är ur mörkret jag får ord
för att beskriva och berätta en saga
som inte bara ger mig tröst
nej, jag hoppas att katastrofen bleknar
att vi alla kan hitta kraften
att förändra det som blivit fel
Kanske var det ett snötäcke som skavde
och förvandlade sötma till skrik
Kanske var det småsten som skavde
och förvandlade sötma till skrik
Det var en gång en civilisation
som var på väg mot slutet
då kom ett moln
ställde sig i vägen
otåligheten visste inga gränser
då stod flygplanen kvar på marken
vägrade att lyfta
Kreativiteten visste inga gränser
civilisationen klev ut ur mörkret
ljusgatan på mitt bord blev bredare
Kanske var det ett snötäcke som skavde
och förvandlade sötma till skrik
Kanske var det småsten som skavde
och förvandlade sötma till skrik
Här är ensamt
Här är ensamt, för ensamt för att tystas
Jag skulle kunna ha makt över mig själv
om det svarta hade varit svart och det vita vitt
men livet har fler nyanser än så
ingen med makt tycks förstå
att vi människor slåss om något som inte finns
glömmer att vårt är ansvaret
för våra handlingar i praktiken
skyller på varandra mitt i vardagspaniken
Här är ensamt, för ensamt för att höras
Här är ensamt, för ensamt för att tystas
Jag skulle gärna känna din hud mot min
om vi lägger ner vapnen och sluter fred
men kriget är mer komplicerat än så
de med makt låter oss förstå
att paragrafer måste följas i detalj
så motiverar makten sin batalj
Människor offrar sina liv i en sak
springer förbi varandra under samma tak
Här är ensamt, för ensamt för att höras
Här är ensamt, för ensamt för att tystas
Jag skulle gärna gunga med dig
och lyssna på politiska tal
vi kunde diskutera allt det här
för du vet jag håller dig så kär
då kanske det svarta blir vitt och det vita svart
låt oss mötas och granska alla färger
krypa under ytan och se djupet
och tillsammans bära ovissheten om slutet
Här är ensamt, för ensamt för att höras
Här är ensamt, för ensamt för att tystas
Gilda vid kökssbordet
Domherren lämnade fågelbordet, och Gilda svepte den sista kaffeklunken och reste på sig. Hon gick in i sitt rum och packade en väska.