nattviolen

Hon möter mig med blicken men sitter tyst. Ler. Hon tittar på mig när jag läser sagan för mitt barn. Ler. Hon är gammal och i hennes leende ryms hela livet. Just den här stunden är hela livet. Jag säger inget, hon säger inget. Inga ord, i stället är det ögonen som talar. Hon är där och jag saknar henne. Hennes närvaro är trösten i sorgen över att hon blivit en annan.